torsdag 24 juni 2010

HURRA

Havandeskapspenning överklagan gick igenom. Från och med den 9 augusti fram tills den lille vill titta ut ska jag var ledig och ta hand om mig själv, vila, läsa, lyssna på musik mm.mm.

Hoppas så på att den kommer att titta ut i mitten av september så som uträkningarna säger. Helt ofattbart att vi snart är tre här hemma.

Kärlek.

måndag 21 juni 2010

GRATTIS MAMMA

Idag fyller min fantastiska mamma år - 60 år. Fy fabian vad tiden har gått fort. Tittar på bilder på mamma när hon var 30 år och jag var en nykläckt liten bebis. Nu är jag 30 år, har en bebis i magen och mamma blir 60 år.

Tack för alla dessa underbara år, tack för att du är min mamma, må du finnas i 60 år till....Hoppas, Hoppas, Hoppas!!!

fredag 18 juni 2010

Foglossning, Illamående, Sammandragningar

Ja det är inte klokt vad det finns biverkningar med att vara gravid. Jag som är en aktiv tjej, som typ aldrig är sjuk har nu blivit en klenis. Mitt huvud är mitt gamla jag, jag vill så mycket och jag fixar det själv, jag har muskelstyrkan och viljan men min kropp säger något annat.

Be om hjälp??? Hur då??? Lyft inte tungt, dra ner på tempot. Hur??? Jag är ingen bra på detta. Det känns som om jag är två nu. Det är jag ju i och för sig också....hmmm tankeställare. Foglossning i svanskotan så fort jag överanstränger mig, sammandragningar i magen när jag stressar rundor och när jag lyfter tungt. Hur ska detta sluta? Jag försöker dra ner på tempot hemma, vilket är det lättaste stället att göra det på. Men på jobb då, hur gör man där? Ska jag säga åt mina patienter att sluta vara sjuka, att de helt enkelt ska bli friska. Att jag faktiskt är gravid, och att jag har mina krämpor? Mina krämpor är ju en liten smula i jämnförelse med deras, jag är ju inte livshotande sjuk, jag är ju bara gravid, det är ingen sjukdom. Jag hoppas innerligt för både min, mina kollergors och mina patienters skull att jag kan vara ledig de sista veckorna innan bebis kommer.

Håller tummarna på att allt kommer att lösa sig till det bästa för oss alla!

söndag 13 juni 2010

Gamla vänner rostar aldrig

Det sägs att gammal kärlek aldrig rostar, jag hoppas att gammal vänskap aldrig rostar. I livet möter man både med och motgångar. Vänskapen prövas ofta och innerligt. Ibland undrar man varför man inte träffar en del människor längre, men kanske man inte behöver dem, kanske de inte förgyller ens liv. Vänner kommer och går. Somliga består andra glöms bort och man går vidare. Utan saknad.

Jag har saknat mina gamla vänner, de där trogna som vet hur man fungerar. Tack M och J för en mycket trevlig helg!

Min bebis hör sin pappa


Jag är säker på att vår bebis har en utmärkt hörsel. I ca 1 veckas tid kan bebis ha vilat större delen utav dagen i min mage, men så fort Rasmus kommer hem och börjar prata vaknar det lilla livet till där inne. Snurrar, boxas och sparkar. Kärlek!!!



Så här gott äter en gravid kockfru, jag har det så bra :-)




lördag 5 juni 2010

Min maraton kille


Duktiga Fantastiska Rasmus har sprungit Stockholms Maraton, 4,2 mil...helt tokigt. Jag är så stolt! Det gick super och han kom helskinnad i mål, eller mja han har typ ont i hela kroppen, såg totalt undernärd ut när han kom i mål och har värsta skavsåret över ryggen, annars mår han bra.

Blodad tand är vad det är, detta kommer inte vara det sista maraton han springer. Så nu är det väl bara att planera för nästa års Stockholms äventyr, då med barnvagn och lillen/lillan också. Har haft en fantastiskt skön helg i Stockholm, finfint väder, härliga Bergkvistare och hotell med mitt hjärta.

onsdag 2 juni 2010

BM besök

Varit hos barnmorskan idag. Mätt lilla magen och jag ligger exakt på centimetern på kurvan för min vecka. Tjohoo...ehh...ja det känns som om man borde bli glad över det. Lyssnade på hjärtljud och de var HÖGA, ska det bli en tjej? Men jag tror ju att det blir en kille... Vi får se, vi får se. Så spännande att inte veta. Det får bli som det blir, spelar faktiskt ingen roll, jag vill helst ha en av varje :-)

Foglossingar sa barnmorskan. Jaha, jo jag har väl anat det, men hur ska man ta det lugnare? Jag har ju fullt upp och på jobb är det alltid full rulle. Inte gå i trappor, sitta ner och ta på skorna mm. mm. Ja jag får ju tänka på det såklart.

Pratade om min HP, BM var inte så orolig, sa att jag nog inte skulle jobba in i det sista ändå och det mtp mitt yrke...lät ju lovande att man kan tänkas få lite hjälp den dagen man inte orkar mer.

+ 6 kilo :-/ men det är ju också normalt, så jag har egentligen ingenting att oroa mig för.

Bebis mår fint, jag mår fint och Rasmus mår fint. Fina familjen!!! <3 <3 <3