Dunderförkylningen från HELL

Jag lever! Det är ofattbart. Aldrig, och då menar jag aldrig har jag varit så här kass i en förkylning. H var ju som ni läst sjuk först sen fick jag dunderförkylningen från HELL! Tyvärr är jag fortfarande inte helt hundra men nu får det räcka, och jag sitter nu på tåget på väg till jobbet.

Alvedon i kroppen, nezeril i väskan och snorpapper i fickan.

De senaste dagarna har jag varit extra tacksam för att jag har ett jobb. Den klättra på väggen känslan som funnits inom mig ska äntligen få komma ut. Vet inte om jag vågar erkänna det på jobbet men oj vad jag saknat dem, stressen, oredan, kollegorna, patienterna och allt annat. Idag ska det bli riktigt kul att jobba :-)

Hejdå vintervikt

Sjukstuga

Senaste dagarna har vi spenderat inomhus. Feber och hosta är det som min lilla plutt fått.
Regnet vräker ner mellan varven men jag längtar ändå ut. Att vabba som det så fint kallas är minsann inte bara en dans på rosor. Ja det är ju inte i närheten utav jobbets stress men när H inte vill leka, läsa, äta, sova, så blir man ganska trött. Minst sagt jättetrött och uttråkad. Helst vill han att jag ska sitta bredvid honom och titta på teletubbies i 12 h. Men jag vill inte mer nu. Jag är less på teletubbies.

Tänk om vi redan haft vårt hus. Då kunde man gått ut hur sunkig som helst, och det hade varit lönt att gå ut i tio minuter. Men nu bor jag mitt i stan(om det nu räknas som stad), och jag känner att det finns en gräns på hur illa man får se ut för att gå ut. Jag längtar tills vi flyttar, längtar!

Mindre än 2 mån nu, tills vi får nyckeln!


Hejdå från oss!

Gissa vad detta betyder

LEVAINEBRÖD!!!