Ja det är inte klokt vad det finns biverkningar med att vara gravid. Jag som är en aktiv tjej, som typ aldrig är sjuk har nu blivit en klenis. Mitt huvud är mitt gamla jag, jag vill så mycket och jag fixar det själv, jag har muskelstyrkan och viljan men min kropp säger något annat.
Be om hjälp??? Hur då??? Lyft inte tungt, dra ner på tempot. Hur??? Jag är ingen bra på detta. Det känns som om jag är två nu. Det är jag ju i och för sig också....hmmm tankeställare. Foglossning i svanskotan så fort jag överanstränger mig, sammandragningar i magen när jag stressar rundor och när jag lyfter tungt. Hur ska detta sluta? Jag försöker dra ner på tempot hemma, vilket är det lättaste stället att göra det på. Men på jobb då, hur gör man där? Ska jag säga åt mina patienter att sluta vara sjuka, att de helt enkelt ska bli friska. Att jag faktiskt är gravid, och att jag har mina krämpor? Mina krämpor är ju en liten smula i jämnförelse med deras, jag är ju inte livshotande sjuk, jag är ju bara gravid, det är ingen sjukdom. Jag hoppas innerligt för både min, mina kollergors och mina patienters skull att jag kan vara ledig de sista veckorna innan bebis kommer.
Håller tummarna på att allt kommer att lösa sig till det bästa för oss alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar