En vecka kvar

En vecka har jag arbetat efter semestern. Första dagen var en dag i förvirringens tecken, de andra dagarna har det gått bättre och bättre. Jag börjar få koll på vad det är jag ska göra. Ja för er som inte vet är jag i omplacerad i två veckor, från avdelningsarbete till mottagningsarbete. Känns som ett nytt arbete även om jag är välbekant med de flesta kollegerna är jag inte lika välbekant med arbetsuppgifterna, Och att hjärnan känns grumlig av graviditeten gör det ju inte lättare. Men..

Jag trivs, jag trivs mycket bra på mottagningen. Trevliga kollegor och ja...trevliga kollegor. Stressen är betydligt mindre än vad den kan vara på avdelningen, tiderna är bättre och jag har lättare fysiska arbetsuppgifter. Mottagningsarbete är kanske grejen även för mig. Jag har alltid trott att det skulle vara lite trist och helt utan utmaning, men det är stimulerande och kul. En vecka kvar sedan hemma i ett år - ETT HELT ÅR!!! Att få den förmånen är inte illa, jag är så glad att jag lever i detta svenska land, så glad att denna möjlighet finns. Att jag först kan vara hemma några veckor och ta hand om mig själv för att sedan vara hemma i månader för att ta hand om min kommande lilla guldklimp. Och dessutom få betalt.

Tjohoo!!!

Idag lördag var jag rejält trött och gick ur sängen kl 12:30...det har typ inte hänt på månader kanske till och med år...jag sover inte så länge. Men men det var nog vad jag behövde, sova LÄNGE för att fylla på ork för nästkommande vecka. Att vara trött och gravid kan nog jämnställas med att vara trött och tonåring....SOVA...är typ det bästa som finns.