Igår blev min lillebror misshandlad mitt i Hässleholm. Det gör ont i hjärtat när man tänker på det, varför? Varför ger sig någon på just honom? Han är inte den bråkiga killen, som kastar spydiga kommentarer omkring sig. Han är en bra kille.
Samtidigt som det smärtar känner jag en sån förbannad ilska. Vad är det för idioter som finns i denna värld? Mitt gamla temperament ligger och kokar, samtidigt som jag saknar mitt gamla temperament är jag glad att det inte finns mer. Vad hade då hänt? Jag är ju mamma nu, jag är sjuksköterska, jag är vuxen, jag kan inte bete mig hur som helst. Men en liten bit utav mig vill slåss. Jag skulle vilja slå den lilla ynkryggen som gav sig på min lillebror för att han inte hade några cigg att bjuda på. Jag skulle vilja ge mig på honom och göra exakt så som han gjorde mot min lillebror, så att han fått känna hur det känns. Jag känner hat, hat mot detta as. MEN, och det är ett stort MEN, jag kommer inte sjunka till hans nivå, jag vill inte vara så som han är. Jag vill inte vara en så svag människa som denna killen måste vara, ge sig på någon annan för att hävda sig själv. Jag vill inte sjunka till din nivå ditt fega as, men jag känner hat och en liten bit utav mig vill slå dig. MEN...
Du förtjänar inte mina händer mot din hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar