Idag var jag och H en liten sväng på Lindex. Klamp, Klamp, Klamp hör jag då och tittar upp. Framför mig kommer en liten flicka på max 11 år, håret flyger, näsan i vädret och klackaskorna klampar fram. Som om hon vore en liten variant av en tant. Kan inte låta bli att vända mig om och titta efter henne när hon klampar förbi mig med näsan i vädret. Just då, ja just då tappar hon balansen på sina gigantiskt höga klackar och faller till golvet. Samlar sig fort och klampar vidare.
Vart tog barndomen vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar