Små gryn

I helgen blev jag upplyst om vikten av att låta sin bebis bekanta sig tidigt med tandborsten. Medans det maldes på om dess viktiga innebörd, blev jag mer och mer svett. Jag har knappt tänkt tanken. Jag har kanske någonstans trott att H är ett barn olikt alla andra, dvs ett barn som kommer sitta still och gapa när tänderna ska borstas. Intoducera tandborsten..."fnys".

Efter detta har dock tankarna och synen på något likt en brottningsmatch kommit upp. Usch och fy! Jag vågar inget annat än att låta mig styras av dessa uttalanden. Så inhandlingen är gjord.



Igår borsta vi H's tänder(risgryn) för första gången efter att han gnagt och bekantat sig med borsten hela kvällen.

En lillfingernagel stor tandkrämsklick. Vems lillfingernagel? Min, Hugos eller Rasmus? Det är stora skillnader mellan dem ska jag säga. Försökte helt enkelt ta så lite det bara gick. Borstningen gick bra, att det sen blev en liten kräkning får man kanske räkna med, jag menar från fruktpuréns milda smak till tandkrämens starka mint. Usch! Liten börjar verkligen bli stor.